STCC och V8 Thunder Cars denna helg!

Puh, just avslutat testdag idag fredag.
Det blir en himla massa varv i två olika bilar under fyra pass. 
Vi har hunnit med att kvala i V8 Thunder Cars. Det bil vi nu kör med har det lagts massor med tid på. Stort tack till Alexander Jansson med crew samt Tony Rasenius och Eric Dahlhjelm. Grymt bra krigat! 
Vi låg tvåa större delen av kvalet men blev nedpetade till fjärde i slutskedet. Bilen var riktigt snabb men setupen var inte rätt. Kul att vara med så pass med nybyggd bil!

STCC fick jag veta att jag skulle köra igår eftermiddag. Ett riktigt trevligt samtal att få! Mer sånt! =)
Jag hade i princip då redan rullat från Uppsala med Camaro Cup-bilen på släp bakom bilen. Bilen förresten, ännu en ny bil från Exclusive Cars, är en ny Dodge Ram Laramie. Satan vad nice! EC sponsrar teamet jag kör i, alltså Memphis Racing. Kan rekommendera en provkörning i denna bil.

Bild

 

Fick med mig familjen denna gång! Lilla Oliver är 2 månader. Sandra skymtas i bakgrunden. Lexi hjälpte mig även hämta min racepolo som jag blev tvungen att skölja ur för den var INTE nice efter all körning idag. Finns ett torkskåp här i depån…vem visste det?! =)

Bild

 

Bild

 

Lexi körde även sin första punka idag på lilla cykeln med stödhjul. Så nu är jag extra stolt far! Hon kör rätt hårt med den där lilla hojen. 

Bild

Nu är det ÄNTLIGEN sovadags. Lämnar er med en bild på Cittran i årets design. Håll utkik efter #8 imorrn lördag!

Bild

Dag 5 – Race!

Dags för en sammanfattning från själva racedagen! Glöm inte heller bort att vi gjorde videodagbok från varje dag i USA. Följ denna länk för att se dem:
https://vimeo.com/search?q=alx+ohio+nationwide

Episod 8 kommer upp under lördagen, dvs imorgon den 23:e aug och är lite längre. Det är från själva racedagen.

Hur gick det då? I korthet så körde jag 35 varv, varav den sista 10 med riktigt dåligt fäste bak. På varv 35 blev det solklart varför. Då brast nämnligen en krängararm som hade hållit på att spricka sedan ca varv 15. Det blir slutet av racet. 
Fram tills dess hade det gått riktigt bra. Det är ett par mycket avgörande moment som jag var väldigt pigg på att klara mig igenom helskinnad. Starten t ex. 40 bilar samtidigt packade som sardiner på väg i 270 km/h mot kurva 4, en hårnål som tas i ca 50 km/h. Ett annat är första depåstoppet men även omstarterna. Allt detta gick strålande och jag behöll ett kallt huvud genom de varv jag körde. Jag var på banan en knapp timme totalt i loppet. Vi gjorde en rad depåstopp just innan varv 35 för att försöka få ordning på vårt problem med fästet bak men självklart hjälpte inget då det var pga krängararmen fram.

Allt som allt har det varit en kanonresa! Tråkigt att det blev så lite varv på både träning och race men det fanns många viktiga boxar att ”checka”. Alla de övriga blev just checkade vilket innebär att projektet fortsätter och det med bra flyt just nu!

Lite bilder då! 

Bild

Andres limmar hjulmuttrar för snabbare depåstopp!

Bild

Fullständigt episkt förarmöte! Sekunderna efter att dessa barn från Nationwide Childrens Hospital unisont hade hälsat alla välkomna lyfta taket med stående ovationer från de hundratals människor som var där och alla de utanför tältet som tittade på. Nästa talare grät när han fick ordet. Vid ett annat tillfälle när det var dags för frågor så undrade Elliot Sadler ifall men fick använda depåutfarten för att undvika folk som kan ha snurrat i kurva ett. Det fick man om man var tvungen. Följdfrågan blev då genast: Kan vi inte få rejsa där annars också? Tilläggas bör nu att det är en enorm kantsten man måste över för att kunna komma till depåutfarten. Svaret blev efter en stunds funderande: Yes, finns det asfalt så kör hur ni vill!
Taket lyfte igen….

Bild

I den amerikanska motsvarigheten till Camaro Cup kör de rätt hårt också…

Bild

Med 150000 åskådare så kan man säga att det var lite bilar på parkeringsplatserna. Vi stod på denna VIP-parkering för team/funktionärer…
Tog en timme att komma från banan =)

Det var allt för denna gång.

I drive, therefore I am!
Alx

Dag 4 – Final Practise!

Den här dagen var intressant. Jag sov med en ispåse på foten tag vare gårdagens episod. 
Det var två pass träning även idag. Första var en timme och det andra var 2,5 timme. Även denna dag blev det något begränsat med bantid pga bilstrul men den tid vi fick användes maximalt och vi testade många setupförändringar. 
Bild

Först var det lite mek. Vi höll oss runt 25:e plats mest hela tiden. Något att vara glad och stolt över då förutsättningarna inte är de bästa. 

I början av eftermiddagspasset började bilen bete sig något konstigt i mina ögon. Jag rapporterade tillbaks till teamet att det kändes som punktering på vänster bak. Det visade sig var fästet till ”track bar” som var trasigt och hade helt gått av. Den håller bakaxeln på plats. Gick att svetsa ihop iaf men det innebar slutet av dagen.Bild

 

I NASCAR stänger man och åker hem tidigt. Jag var dock på autografskrivning först. ALLA förarna i Nationwide först. Det var mäktigt. Väldigt mycket folk som skrattade, hade trevligt och fick en pratstund med sina idoler. Jag skrev nog ett par hundra autografer.
Bild

När denna kvinna ville ta en bild på mig så bad jag att få ta en tillbaks =)

Bild

 

Denna man samlade autografer i en barnbok åt sitt 5-åriga barnbarn!

Bild

 

The #73 Vaepe / Bactiguard Chevy Impala! Tävlingsbilen jag kör och några trevliga lastbilar i bakgrunden.

Bild

 

Lite resultat från dagen. De med stjärnor vid namnet måste kvala in på tid, jag är en av dem. De med en liten bock vid sidan av namnet kör med lilla motorn. Övriga kör med den mer kraftfulla stora motorn. Vi är alltså 0,3s från den som är bäst med den klenare motorn. Klart godkänt!

Bild

 

Andreas och Ricky har sagt godnatt till bilen innan skynket åker på och det är läggdags. Nu är det även läggdags för mig då jag har en stor dag idag! RACE!!
Bild

Bild från hotellrummet där jag och Richard sover. Jag pimpade min dator med lite stars and bars =)

Natti!
Big Al

Dag 3 – Äntligen körning!

Jag har nyligen lovat mig själv en grej. Skaffa mobilt internet här i USA! Det skulle underlätta något oerhört!

Nu är klockan midnatt här i USA och det är sängdags efter ännu en mycket krävande och fantastiskt rolig och givande testdag på Mid-Ohio. Imorgon är det racedag! Herre jösses! :O

Stödet från alla har varit enormt och jag hoppas jag har kunnat betala tillbaks lite genom vår racingdagbok, främst den på vimeo:
https://vimeo.com/search?q=alx+nascar

Så då slutligen, lite om körningen!

Torsdagens körning skedde under två pass på totalt 6,5h bantid. Mycket bantid mao!
Vi körde dock bara totalt 11 varv då det var mycket strul med bilen. Dagen avslutades något snöpligt med att gaspedelen lossnade och trillade ner på golvet. Igen big deal, bara att sätta tillbaks right? WRONG! Det gick drygt 200 km/h när det hände och det var 400 meter kvar till nästa kurva. Jag konstaterar att det är dags att börja sakta ner och bromsar…men gaspedalen har helt blockerat bromsen underifrån och det är stumt. Paniken sätter in för nu är det inte 400 meter kvar längre. I vild förtvivlan trycker jag allt jag förmår på pedalen och efter ca 2 sekunder började jag fundera på att bara växla ner och försöka snurra bilen. I det ögonblicket frigörs pedalen och bilen tvänitar men med all kraft jag lagt på pedalen fortsätter min fot framåt och jag stukar fotleden något gröndjävligt. Efter lite svårdomar lyckas jag ta mig tillbaks till depån där jag direkt får gå till sjukstugan. Ett glatt gäng syrror hjälpte till att få ordning mig så gott det gick.
Bild

Min crew chief på #73 är Jacob Richardson. Det blev lite uppochner -mek för honom =)
Bild

En ny pedal blev så småningom installerad men bantiden var slut för dagen och vi hade iaf gjort stora förändringar till det bättre.
Viktigt att komma ihåg är att bilen jag kör är 6 år gammal och har den lilla motorn. Varför kan man undra? Det kostar ytterligare $25,000 för den stora motorn….per helg!!
Med detta sagt saknas det alltså en del effekt så det är svårt att jämföra tider men jag blev 29:a av 41 iaf =)

Vi är ett mycket kul gäng här och vi jobbar på hårt. NASCAR är ingen enkel uppgift och bilen är ett monster! Vår närmsta granne är en förare från Australien som heter Marcos Ambrose. Han dominerade större delen av förra loppet i högsta divisionen för en vecka sedan medan han hade lite struligare med sandfållorna under dagen.

Bild

#73 Vaepe-Bactiguard Chevy var det som tur var bara att damma av med en fuktig trasa!

Bild

 

Dag 2 till ända

Jag somnade upprepade gånger över tangetbordet igår när jag tänkte lägga upp lite bilder. Nu är vi på nästa hotell och här ska vi stanna tills lördag. Den kvällen efter racet åker vi direkt till ett hotell i närheten av flygplatsen i Columbus. 

Nytt försök till lite bilder då! Först lite från igår och sen ett par från idag. Vi har mest suttit i bilen idag med undantag till en sväng på Walmart =)

Bild

 

Bild

 

Bild

 

Bild

 

Bild

 

Bild

 

Bild

 

Bild

 

Imorrn (idag) lämnar vi hotellet kl 05.15! Träningen börjar kl 09.00.

Tjipp!

NASCAR Nationwide – Äntligen!

Då var det dags. Väskorna packade (nästan) och om ett par timmar åker jag, Ricky, Andreas och Richard till Arlanda för avfärd. 

I skrivandets stund är det genomgång av det sista innan ett par timmars zzz. 
Tror faktiskt jag har koll på allt?!

Nåväl… Vi kommer göra en videodagbok som ska publiceras dagligen här på Racingbloggen och de andra medierna vid jobbar med. Stay tuned!

Hälsningar,
Alx – NASCAR-förare!?

Östersund – katastrof…men alltid lika trevligt!

Tillbaks från en av de sämsta racinghelgerna i min karriär. Inte riktigt vad jag och teamet Memphis Racing förväntade oss när vi styrde kosan norrut efter en ytterst lyckad provkörning på Gröndal Arena i onsdags.
Bild

En provkörning, eller s.k. shake down, är bara en funktionskontroll och något man ofta göra innan man åker till tävling så man vet att bilen fungerar. Det gjorde den =)

Bild

Efter 30 min körning var det middag. Ricky och Robban gillar soya. Got sauce?

Bild

 

Hem och sova, packa väskan. Innan jag och min mek Eric skulle fara hemifrån så mötte jag ett FedEx-paket i dörren. Två dagar tidigare skickade NASCAR hem ett drogtest till mig. Medan vi väntade på att det skulle komma ändrade de sig och kommer möte mig i terminalen istället. Testet är för att kunna kvittera ut min NASCAR Nationwide-licens. Bra att de är noggranna! 
Bild

När jag och Eric kom upp till Frösön i Östersund så hade de som åkt i förväg riggat upp alld. Fit for fight! …eller?
Dags för oss att sova iaf.

Bild

Nästa morgon var det förarmöte där spelreglerna för helgen gås igenom och därefter träning och kval.

Under träningen hade vi en del setup-bekymmer. Vi fick inte det fäste i kurvorna vi behövde och bilen var bångstyrig att köra. Vi var rätt långt efter, 0,8 sekund.

Det blev även tydligt att det skulle bli väldigt varma bromsar. Nedan bild är från kvalet där skivorna glödde, något som inte är helt optimalt =)
Bild

Det blev åttonde plats på kvalet, återigen 0,8s efter.

Bild

 

Både bromsskivorna fram hade fullt med sprickor runt om så de fick bytas. Bromsbeläggen hade även smält.

Bild

 

Mekanikerna Robban (bilden), Ricky, Eric och Jon Arne jobbade envist långt in på småtimmarna. Tack för kanonjobb grabbar!
De jobbade som vanligt stenhårt trots att vi visste att i detta läge skulle vi inte kunna hitta speciellt mycket mer fart till dagen efter och de båda loppen.

Innan jag och Jon Arne, som fått låna min farbror Leif och fru Susannes hus i Brunflo, åkte så passade vi på att kika i morgontidningen. Kul med bra bevakning av lokalförarna!

Bild

 

Väl ute på banan stötte vi på Sveriges mest hängivna Camaro Cup (el V8 Thunder Cars) fans, Kroken Crew! De har stenkoll på #48 Memphis Racing Camaro som jag har äran att ratta runt på banorna i år.

Bild

I Östersund känner man sig alltid lika välkommen. Det är t ex inte någon annan arrangör som bjuder på en goodie back vid förar-sign on!
Bild

I race 1 stod det klart att mina toppmekar gjort allt som går för att få ordning på chassiet men att det bara var en liten bov i det stora dramat. Det saknades en ansenlig mängd effekt. Jag var uppe på femte efter starten men halkade sedan bakåt och gick i mål på sjunde plats med nionde bästa varvtid. I pausen mellan loppen var det all in på byte av sensorer, styrdator, tändstift, tändkablar och övrig el på motorn. Nu höll vi tummarna för att det skulle lösa problemen. 

Bild

Bild

 

I race två var det dock precis samma sak. Dåligt med punsch i pistolen. En del roliga sida vid sida fighter men jag halkade bakåt. I kamp om åttonde plats råkade jag från ingenstans stöta till min teamkompis som snurrade runt. Det var det långa strecket av ett i. Själva pricken kom två varv senare i form av en drive through-bestraffning. Jag slutade näst sist. Jösses Amalia. Jättetråkigt att Gabriel skulle behöva bli inblandad i vår problemhelg. Vi talade ut om detta och han verkade ev blivit distraherad av bilarna som dök upp framför honom. 

Nu är det verkligen nya tag och bilen är på operationsbordet fram till om knappt två veckor då det är race på Gelleråsen i Karlskoga. Ses vi där?

Bild

”I drive, therefore I am!”
Alx