Racingdagboken Dag 4-5 – Man är ju NASCAR fan!

Även om torsdagen fick ett tråkigt slut så är det något man som racingförare vet händer från gång till annan. Det är inget att deppa ihop över, utan istället får man hitta extra motivation från det att göra ännu bättre ifrån sig. Utan motgångar blir inte medgångarna värda något. Det är sånt som i torsdags som prövar relationer och gör att de utvecklas till vad de måste bli om man ska nå stor framgång. Av den anledningen, samt att jag är ett tvättäkta NASCAR-fan åkte jag ut till banan på torsdagen för att titta på Nationwide- och Sprintträningen. 

Bild

Går man på NASCAR i allmänhet och Bristol i synnerhet så tar man med sig kameran!

Bild

Första personen jag träffar i depån är ingen mindre än The King himself, Richard Petty! Om ni kommer ihåg Racingdagboken Dag 2 så reflekterade jag över just honom när vi stannade för att tanka. En MYCKET trevlig man. Jag berättade att vi inte kvalade med till racet. Han svarade helt lugnt och vänligt att han heller inte kvalade till alla sina race. Otroligt snällt av honom att säga givetvis, men även väldigt kul att han tog sig tid att prata.

Bild

Good Year höll på att montera lite däck…

Bild

En av mina personliga favoriter i högsta divisionen, #48 Jimmie Johnson, åkte höga 15-tider på träningen. I jämförelse var mina träningstider i tredje divisionen denna helg som bäst 16.6.

Bild

Syns det en glad prick längst upp på läktarn? Det är jag. Jag fick teamchefen att ta en riktig turistbild på mig.

Bild

Jag tog en på han och hans fru också, just till vänster om trappen =)

Bild

Arenan i övrigt. Herrejösses! 160.000 sittande. Fullt på racet.

Bild

Rob, ett större fan än mig tror jag!

Bild

10-pack med blåa Monster?! Sverige titta och lär!

Annonser

Racingdagboken Dag 3 – Träning och kval – Lååångt inlägg

Till er som följer den här bloggen vill jag först säga att jag har varit mycket besviken sedan i torsdags. Det tillsammans med att jag inte har haft bra tillgång till internet har gjort att jag inte uppdaterat här. Ordnar det nu!

Mycket tidig torsdag morgon, väldigt förväntansfull och ut till banan. Det var minusgrader och klart väder. Större delen av teamet åkte från hotellet redan kl 05:00 då det var en hel del praktiskt såsom inspektioner, registreringar, säkerhetsgenomgångar och annat att göra på plats. Innan man kommer innanför grinderna var det dock bara att snällt köa en timme vid ackrediteringen där jag även fick ut min licens.

Bild

 

Det kanske ser ut som solen är uppe men icke! Det är en enorm strålkastare. Innan vi var klara i denna kö var den dock det…

Bild

 

Hyfsat kallt, tur man är norrlänning!
Sen var det dags att gå in, en hyfsat märktig upplevelse.

Bild

Bild

Förberedelserna var i full gång i depån. Man jobbar lite annorlunda jämfört med Europeisk racing. Varje team har en långtradare som parkeras sida vid sida. Inga tält. Bakgavellyften hissas upp halvvägs och funkar som en keps för utrustning som ställs under. På sidan av den sätter man en stege så man kan klättra upp på den och sedan vidare upp på taket där man sedan ser hela banan. 

Bild

Bild

 

Det här är från depåns mitt vid ena kortsidan i depån till andra. Alla lastbilar kör in och parkerar. Till vänster i denna bild är K&N PRO Series and till höger Sprint Cup. Bristol har två pitlanes och man använder varsin. Lastbilarna kör in och ut olika dagar beroende på vilka som kör just den dagen under helgen. Mycket logistik alltså!

Så snart jag hade insupit atmosfären och hejat på alla i teamet så gjorde vi radiocheck med nya hjälmen. Radion är LIVSVIKTIG så det måste lira. Tyvärr funkade bara ena luren. Det blev en visit till Racing Radios.

Bild

 

Mannen på bilden lödde för glatta livet men själva högtalaren var död. Lurarna här gjutna för att passa mina öron och går inte att laga på något enkelt sätt. Derrike var dock snäll nog att låna ut ett par av sina som vi provade och som otroligt nog passade mina öron.

Bild

 

Iväg på safety möte.Bild

Strax efter det var det förare- och spottermöte. Direkt efter det fick man dra en lott ur en hatt (en kapsyl ut en liten tunna) för kvalordningen, dvs i vilken ordning man kör ut på kvalet. 
Dåså, äntligen dags för första träningen. En dryg timme som börjar kl 12.00…men icke. Det var för mycket att göra på bilen med all inspektioner och annat vilket tyvärr gjorde att vi missade drygt halva träningen. Mycket irriterande, frustrerande och surt. Jag passade på att titta på när de andra körde från taket på trailern, eller haulern som man säger här. När jag väl kom ut på banan visade det sig att stolen satt monterad alldeles för högt och att radion inte fungerade som den skulle när bilens kördes, även om den fungerade utmärkt i depån. Inget av detta kunde dock förstöra den otroliga känslan av en snabbspolad berg- och dalbana. WOW! Det kittlade bra i magen vill jag lova. G-kraften som trycker ner en i stolen går inte att beskriva. Att ha en så hög hastighet runt denna lilla bana blev faktiskt lite förvirrande. Det krävs helt klart tillvänjning. Min spotter gjorde verkligen ett kanonjobb, även om jag sällan kunde höra honom förutom i depån. Tillsammans med Derrike jobbade teamet fram lite setup-ändringar kombinerat med information ifrån mig. Vips så satt det andra stötdämpare på bilen. Stolen blev åtgärdad och det jobbades med radion. Under själva passet gick det åt ett par bilar. Jag fick med två av dem på bild.

Bild

Bild.

Själv så touchade jag muren under slutet av första passet 

Bild

 

I andra passet kunde vi sätta fart på allvar. Det var dock en faslig massa gul/röd -flagg som kortade ner den tillgängliga bantiden, men det var inget mot vårt stora problem: Radiostörningar. Jag kunde helt enkelt inte höra vad min spotter Tom sa till mig. Riktigt tråkigt när teamet ordnat en riktig proffsspotter att inte höra vad han säger, ännu värre eftersom man inte har en aning om ifall det är bilar bakom eller vid sidan av en själv. Det blev för farligt så jag åkte mest ut och in ur depån. Mot slutet av passet la vi på nya däck och kunde få lite känsla för hur bilen skulle vara i kvalet. Mycket bra visade det sig men märkligt nog växte alla biasply-däck som de skulle utom höger bak, vilket är det enda viktiga. Detta ledde till att vår tire stagger (skillnaden i storlek mellan höger och vänster bakhjul) blev åt fel håll så bilen ville höger istället för vänster i kurvorna. Jag började iaf ladda på sista varven (enligt plan) och vi fick reda mycket om bilen.

Bild

 

Liten pose-bild strax innan kvalet. Ingen anledning till oro, vi tog bort storklubban framför bakhjulet innan avfärd =)

 

 

Bild

 

I kvalkön. Jag körde som bil nr 15. Två varv på banan helt själv. Varje var tar endast 16 sekunder. 

Bild

 

Det syns tack och lov dåligt på bilden, men det här en karta med några enkla anteckningar (halvhemligt) på de viktiga sakerna att ha i bakhuvudet som summerar upp vad jag känner att jag måste göra i bilen. Genom att skriva ner det kommer jag ihåg det lättare och det blir en form av uppladdning som är precis lagom. 
Amatörfilm från själva kvalvarven kommer i nästa post.
Vad kan jag säga om kvalet då… Hjärtekrossande. Så fort jag startade bilen (precis när man ska lämna depån) och började rulla så var det tydligt att det inte stod rätt till. Bilen hostade sig genom växlarna vilket taggade mig ännu mer. Jag förstod att ifall jag skulle kunna komma med till racet var jag tvungen att göra allt perfekt. Det känns iaf skönt att nu kunna säga att jag inte, med den erfarenhet jag har av detta, hade kunnat gjort nått bättre. Jag överpresterade i bilen under dessa två varv, medan misständningen verkade bli värre. När jag kommit tillbaks till depån var det bara att vackert vänta på att alla andra skulle få sin kvalchans medan jag såg hur jag halkade ner i listan. Vi stod och räknade och hoppades in i det sista. Speciellt när jag, efter att allt var klart, slutade 35:a i kvalet och 36 bilar går vidare. Då kan man tycka att man automatiskt ska gå vidare men det funkar inte riktigt så. 32 bilar går vidare direkt på tid och 4 går vidare på ägarpoäng från föregående säsong. Det gjorde att vi slutade 37:a och ute. Bara att packa ihop med andra ord. Det var och är en mycket märklig känsla att vara kanonnöjd och hjärtekrossad samtidigt. Många bra saker har kommit ur detta äventyr men vi hade kunnat fått ut väldigt mycket mer ifall jag fått köra loppet. 
Nu får vi istället analysera vad som gått fel, vad vi kunnat gjort annorlunda, lära oss av det, bryta ihop och komma igen!

Bild

 

Efter en trevlig teammiddag var det dags att sova men jag kunde inte somna denna kväll. Strax före kl 02:00 ringde även Sveriges Radio för en intervju. Förutom att jag var rätt less på situationen så var jag trött men delade, just denna kväll, även rum med teamchefen och hans fru som låg och sov så jag fick hålla ner rösten. Här är dock intervjun:
</object>

 

Racingdagboken Dag 2 – Förberedelser

Efter 43h vaken av 46h möjliga fick jag äntligen gå och lägga mig. Kanske inte den optimala uppladdningen men jag är väl hyfsat van. Tyvärr blev det bara dryga 6h sömn då vi var tvungna att gå upp kl 06.00 för att hinna med dagens alla aktiviteter. Nåväl, innan jag gick och la mig så fick jag chans att titta och prova några delar av den nya säkerhetsutrustningen. Bara det i sig var lilla julafton! Jag har fått äran att bo hemma hos teamchefen Andy och hans fru Korie. De hade placerat alla kartonger bredvid sängen.

 Bild

Schemat för dagen såg ut så här. Först lämna huset tidigt för att hämta nya hjälmen på Racing Radios där de installerat headset i den.

 Bild

På vägen stannade vi och tankade. Nästan varje mack har någon anknytning till NASCAR. Den vi stannade på hade ett samarbete med legendariska Richard ”The King” Petty.

 Bild

Efter tankningen bar det av till skräddaren för att hämta nya overallen som fått klassponsorerna ditsydda.

 Bild

Sen ut till verkstaden för att göra klart de sista med dekoren på tävlingsbilen.

 Bild

Bild

Sedan var det benen på ryggen för en två timmar lång bilfärd till ett sponsormöte Andy ville ha med mig på. Mycket intressant. På vägen tillbaks stannade vi till på en ranch där man hade dromedarer (!) och små åsnor för att kika lite.

 Bild

Bild

Väl hemma hos teamchefen behövde jag sitta vid mailen ett par timmar. Jag vill gärna hålla mig ajour kring mitt jobb i Sverige som försäljningschef på Navterra, även om jag är på ledighet. Det är även mycket aktivitet via de sociala medierna och NASCAR just nu. Det blev även helt klart idag att Viasat Motor kommer visa tävlingen jag kör på lördag Live med pre-race build up kl 21:30 och racestart kring 22.00.

I skrivandets stund är kl lustigt nog 22.00 och jag sitter i baksätet på väg till hotellet nära racebanan med ett par mil kvar. Nu gäller det att komma i säng snarast då jag måste upp 06.00 imorrn. Teamet ska upp 04:30 för att vara på banan 05:30. Det är mycket registreringar, inspektioner och annat praktiskt innan vi kan köra vårt första pass kl 12.00. Imorrn är det även kval.

Bild

Mycket konstigt får man se på vägarna här…

Nu är det läggdags. Shake and bake!
Alx

Racingdagboken Dag 1 – Flyg, flyg och mera flyg

Jag tänkte jag skulle försöka summera upp hur dagarna ser ut när man åker iväg på sånt här. Där blir det en resedagbok helt enkelt. 

Min dag började igår morse av den enkla anledningen att jag aldrig hann gå att lägga mig innan jag lämnade huset kl 05.00 imorse. Det blev att finåka första biten ut till en av mina bästa mekar Eric Dahlhjelms Biljouren i Uppsala för Mustangen ska på sommarservice med oljebyten inför säsongen. Eric tog tillsammans med Mikael Borg DMS SEAT STCC-bil till seger i Semcon Cup STCC ifjol.

 Bild

 

Det är tur att man har goda vänner. Två minuter efter jag anlänt kom ett annat yrkesproffs Daniel Karlsson som driver Uppsala Xtreme Rekond och hämtade mig så jag fick skjuts ut till Arlanda. Under tiden jag är borta kommer Daniel få ordning på min Mondeo ST220 (familjekombin) och min nya Cheva Aveo som ska ”pimpas” något.

Bild
Snygg rattmuff…
Så fort jag kom till check in-disken kl 06.00 började strulet. United hade ändrat min inrikesresa i USA till imorgon, något som inte fungerar. Anledning: Trasigt flygplan och inställt. I och för sig bra att de ställer in snarare än att prova flyga ändå… Nåväl, sedan var det springande mellan biljettkontor och check in för att hitta en alternativ resa. 

Bild

Många olika boardingkort blev det innan det hela var utrett. Sen blev det rätt bråttom till gaten.
Nya rutten, som drogs upp av en rätt bestämd dam som inte var speciellt förhandlingsvillig, gjorde att jag fick löpa mellan terminalerna på Newark, be om att gå före i köer till tullen, passkontrollen och två säkerhetskontroller samt återinchecka väskan. 

Bild

Nu är jag på flygplatsen i Washington och sitter och funderar på ifall min väska kommer med till Greensboro eller ej =)
Nu hade jag iaf lite mer tid till nästa plan mot Greensboro skulle gå. Lite för mycket tid men bra att jag kommer fram idag iaf. När jag kommer fram till infotavlan möts jag av denna vy.
Bild

Ingen jätteförsening men känns helt klart lite typiskt! Det gör att middagen är inställd, vilket kanske är för det bättre för min mage verkar ha gett upp. Med undantag för två timmar på flyget har jag inte sovit på 40 timmar just nu. Nåväl, jag förutspår en god natts sömn iaf!
När jag landade här i Washington så hade teamchefen Andrew Woolgar skickat bilder på bilen som snart är både färdigmekad och färdigstripad. Dessa bilder får avrunda första införandet i Racingdagboken här på Racingbloggen. 
Imorrn väntar nya upptåg. Jag ska till verkstaden och träffa alla i teamet, följa med på möte med en teamsponsor inför helgens tävling, läkarundersökning för licensen och inte minst prova all min nya säkerhetsutrustning från Simpson. Can’t wait!

Bild

Bild

Bild 

Dags för avfärd!

Hade någon sagt till mig i november att jag skulle göra NASCAR-debut om ett knappt halvår hade jag förmodligen skrattat rakt ut. Det är väl omöjligt? Den tanken kvarstår till viss del, men här är jag nu, med väskan packad, biljetten i näven och på väg till Arlanda. Lustigt hur det kan bli…

Första milen av resan kommer avverkas ståtligt i min 620 hk Mustang GT/CS. Den ska på sommarprepp inför säsongen och försäljning. Cabben får nog vara uppfälld för det är -12 här just nu..haha. Kanske ska man skaffa en Camaro? Hmm…jag har just skaffat en annan Cheva hur som helst och i USA väntar en Cheva med 6ggr mer hk än min nya Aveo. Jag har även en Ford Mondeo så när man tänker efter har jag tre amerikanska bilar just nu. Kanske är man smygjänkare trots allt utan att ha tänkt på det? =)
Jag landar vid kl 18:00 lokal tid i dag på flygplatsen vid teamet i North Carolina. Då kommer jag få chans att inspektera och prova all den nya utrustning experterna på Simpson i USA försätt mig med. Stort tack till Jan Phersson för all hjälp att sy ihop detta kit på så kort tid!
Det jobbas även på en ny http://www.alx.nu. Den gamla är nerstängd medan jobbet med nya fortskrider. Det kommer bli något i hästväg då jag nu får riktig proffshjälp från gänget på Interactive Solutions här i Uppsala. Can’t wait! Jag har alltid varit något av en datanörd. Appropå det har det hunnit bli ett par hundra varv på racingsimulator jag fått låna från Alina Systems, också här i Uppsala. Verkligen snällt att jag fått hjälp att skapa rätt förutsättningar av företag både lokalt och internationellt. Dagarna går fort när man har ett sådant roligt jobb som mig på Navterra med försäljning av bilar, delar och tillbehör från Amerikanska marknaden. Då behövs det hjälp utifrån för att få allt att fungera.
Det ska även bli otroligt kul att se racebilen. Jag talade nyligen med teamägaren Derrike Cope och i verkstaden lyser flitens lampa. De har en nyrenoverad motor i bilen och en ny ”front clip”. Då låter inte så spektakulärt men det är i princip allt framför fötterna på bilen. De håller på att wrappa den nu med rätt design och dekor. Huvudsponsor på bilen är Halt Hangover vilket måste vara en av de mer extravaganta sponsorerna jag fått äran att representera. Vem vet, med lite tur kanske vi får anledning att prova produkten efter loppet.

Den som vill se loppet kommer glädjande nog kunna göra det på Viasat Motor! 
De har jobbat med mig och NASCAR och förhoppningsvis går det Live på lördag kväll vid ca kl 22.00. Det kan bli eftersänt på söndagen. Den som vill se det Live kan påpeka det på deras Facebook-sida kanske =)

Nu gäller det!
”I drive, therefore I am!” och inte minst ”Shake and Bake!”
Alx